Följ Fridas väg mot Mount Everest Base Camp – dag 14

Per Liestam, 13 dec, 2012

Fredag 26 oktober – dag 14
(Till Dag 1Dag 2Dag 3Dag 4Dag 5Dag 6Dag 7Dag 8Dag 9Dag 10Dag 11, Dag 12, Dag 13)

Jimmy i ”Sockerdrickaträdet”

Imorse var det också kallt att vakna. Frost på insidan av rutan igen. Antingen så var det varmare på vägen upp eller så märkte jag inte av kylan på samma sätt då. En annan svensk grupp bodde på samma lodge i natt. De ska bestiga Island Peak på över 6000 möh. De var lite nervösa och ville helst inte höra om de negativa sidorna av vandringen som vår grupp har upplevt. Morgonens vandring fortsatte genom rhododendronskog, men uppåt, hela vägen till Tengboche (där vi deltog i munkmässan tidigare).

Från Tengboche går det sedan neeeråt igen nästan hela vägen till flodkanten. Jag minns inte att vi gick så långt uppför som det är ner. Bra det att jag redan har förträngt ansträngningen. Solen står rakt på himlen och värmer bra. Vi möter flera vandrare på vägen. Jag är inte avundsjuk på deras vandring uppför som de har framför sig. Jag har gjort mitt på denna resa och njuter nu av de sista dagarna nedför. Efter dagens vandring nedåt var det dags att gå lika mycket uppför. Pust! Det tar aldrig slut. När vi nästan har gått hela vägen upp stannar vi för lunch i byn Kyangjuma.

Uppe bland molnen.

På restaurangen är det en amerikansk kvinna som hjälper till med serveringen. Jag frågar henne om hon bor där, men hon är endast där en vecka och hjälper till som god vän till familjen som driver restaurangen och den tillhörande lodgen. Efter lunch fortsätter vi uppåt ytterligare än bit. Vid ett backkrön stannar jag till, det är helt vitt runtomkring mig. Jag ser stigen, men inte så mycket mer eftersom molnen har omringat oss. Lite längre fram ser vi två fasaner trots molntäcket. De sitter precis bredvid vägen. När de ser oss blir de rädda och flyger iväg. Idag har vi sett många helikoptrar. Andra dagar har vi sett en per dag, men idag har de flygit förbi ca 6-7 ggr. Hoppas det inte är någon som har skadat sig allvarligt!

Innan vi kommer fram till Namche möter vi en man på stigen som sitter och samlar in pengar. Under de senaste 45 åren har han jobbat med att förbättra stigen (som faktiskt är rak nästan hela vägen från lunchstället till Namche). Jag ger honom en slant eftersom jag verkligen uppskattar det arbete han har lagt ner. (Kuriosa! Sedan 80-talet har en japansk herreman vid närmare ett tjugotal tillfällen simmat i glaciären vid Kala Patthar. Hu!)

Det känns bra att komma tillbaka till Namche, lite som att komma hem. Lina och jag fräschar till oss med våtservetter och byter kläder innan vi beger oss ut på byn med Jimmy, Tommy och Andreas för att avnjuta kanelbullar och caffe latte på bageriet. Mums, det var vi värda! :)

Att flyga drake är populärt i Nepal.

Vi strosar sedan runt på de små gatorna och shoppar souvenirer. Jag köper ett Dalai Lama-citat av en tibetansk kvinna som är riktigt söt. Hon tycker att Lina och jag är gulliga också och ger oss varsitt Nepal-märke, sådant som man kan sy på sin backpack för att visa vilka länder man rest till. Vi hade tittat på dem tidigare men inte köpt ännu. En uppskattad present. Kvinnan berättar om sin syster som bor kvar i Tibet. Det är tuffare där än att bo i Namche. Hennes syster tvättar håret endast en gång per månad medan vår söta kvinna här har möjligheten att tvätta sitt hår en gång i veckan.

Tillbaka på lodgen blir det till att lyxa till det ytterligare – wifi! Min pojkvän är online på Skype. En vecka innan satt jag på samma plats på samma lodge och pratade med honom. Vilka upplevelser vi har varit med om sedan dess! Det är skönt att höra hans röst och att få berätta om senaste veckans äventyr. Namche, nere på 3440 möh igen.

Vidare till dag 15.

Per Liestam

Previous Marketing Manager