Volontärarbete på barnhem i Vietnam

Per Liestam, 4 nov, 2013

Första gången jag reste de 900 milen mellan Vietnam och Sverige var i februari 1994, då som nyfödd och nyadopterad bebis på väg till mitt nya hemland. I juli i år satte jag mig på ett plan som skulle ta mig åt motsatt håll, denna gång helt på egen hand.

Det hela började med att jag några månader tidigare såg en dokumentär om en organisation i Ho Chi Minh City som hjälper utsatta ungdomar från gatan genom att ge dem restaurangutbildning och på så vis en chans till ett bättre liv. Många av dessa ungdomars berättelser om deras tidigare liv var väldigt gripande, och en smula chockartat insåg jag att jag istället för att hamna i Sverige lika gärna hade kunnat vara en av dem. Jag kände att jag ville använda det mitt uppväxtland har gett mig till att hjälpa mitt födelseland, och en snabb Google-sökning senare kom jag så i kontakt med Blueberry.

Jag på barnhemmet.
Jag på barnhemmet.

Da Nang är Vietnams tredje största stad och ligger vid kusten i centrala Vietnam. Denna del av landet utgjorde gränsen mellan de stridande parterna under kriget och spåren syns fortfarande såväl ekonomiskt som socialt. Tyvärr riktas såväl inhemska som utländska hjälpinsatser ofta mot de största städerna Hanoi och Ho Chi Minh City i norra respektive södra änden av landet då de ekonomiska och politiska centrumen finns där.

Allt detta och mycket mer är anledningen till att grundaren Mr. Viet startade Volunteer Vietnam, och det känns verkligen att både han och den övriga personalen brinner för att hjälpa andra. Trots att man jobbar med många olika människor har de en nära och personlig relation till alla och denna anda genomsyrar hela projektet.

VV är en s.k. non-governmental organization (NGO), vilket innebär att man inte får några bidrag eller liknande från regeringen utan förlitar sig helt på volontäravgifter och donationer. Trots detta försöker man göra så mycket man kan för barnen utöver att tillgodose de mest grundläggande behoven. Småsaker som att köpa fotbollströjor med kända spelares namn på, gå på bio eller åka och simma, allt för att skänka lite extra glädje. Och glädje, det har barnen mycket av trots att fattigdom präglar deras uppväxt och de dessutom i nio fall av tio är föräldralösa.

Denna inställning återfinns hos hela det vietnamesiska folket och förutom att den får en att känna sig så välkomnad ger den dessutom än mer motivation till att hjälpa. Mina ursprungliga två veckor blev till ytterligare fyra, och i december är det tänkt att jag ska åka iväg för tredje gången.

Tack Blueberry för att ni gjorde det möjligt för mig att åka på denna fantastiska resa, och till er som är intresserade av att åka: missa inte chansen att göra detsamma!

/Lina Wiklund

Per Liestam

Previous Marketing Manager