Studera på college i USA

Per Liestam, 4 okt, 2013

Malin berättar om sitt äventyr på Foothill College i Silicon Valley, strax utanför San Francisco i USA:


Jag har alltid haft tankar om att göra något helt annat. Men, vanan trogen, har det aldrig blivit av. Jag vet inte exakt vad det var som plötsligt fick mig att bestämma mig, jag brukar nämligen vela fram och tillbaka, väga för- och nackdelar, men den här gången bestämde jag mig med detsamma. Ett halvår senare var jag iväg!

Att det blev just San Francisco var nog mer slumpen än särskilda önskemål och krav. När jag hade minskat urvalet till två skolor kändes San Francisco med omnejd som ett mer självklart val. Det var lite av den fria atmosfären som lockade, sedan tittade jag på väderleksrapporter och insåg att San Francisco inte skulle vara supervarmt året om.

Äntligen framme

Det var en obeskrivlig hetta som välde över mig när flygplatsens dörrar öppnades, ca 40 graders värme! (Så mycket för min väderleksundersökning). På flygplatsen väntade min mammas vänner. Jag hade turen att få bo hos dem de första dagarna för att ”värma upp” och få en skön start på mitt nya Amerika-liv.

De två följande veckorna bodde jag på hotell längs vägen och åkte buss till skolan. Jag var väldigt nervös i början för hur hela boendesituationen skulle lösa sig. Lättast är att använda sig av ”USAs Blocket”: craigslist.com. Där hittar man allt och där hittade jag mina fantastiska roomies. Sedan var det bara att glida med i strömmen av alla de nya människor som de presenterade mig för, eller de som jag fann i skolan! Jag satte upp en regel för mig: tacka inte nej till en inbjudan! Det är ett mycket bra sätt för att träffa nya människor.

Studierna

De flesta som går på college väljer i vilket ämne de vill få en degree, en så kallad major. Eftersom jag bara skulle stanna ett år tyckte jag att det kändes ganska onödigt. Därför valde jag fritt mellan de kurser som erbjöds, dock med en någorlunda inriktning mot fotografi.

Foothills fotografiklasser är otroligt bra. Jag tog ett antal psykologiklasser också, men kände att det var på en för enkel nivå för mig. Jag märkte att de flesta teoretiska klasser var otroligt enkla och på en basnivå. Det är väldigt likt vårt gymnasium.

Det gjorde att jag ganska snart bestämde mig för att satsa på lite mer praktiska ämnen och låta de teoretiska bara ”flyta” med. Skolan har fantastisk bra personal överlag. Väldigt engagerad och kunnig, man förstår varför Foothill har blivit utnämnt till att vara en av landets bästa community colleges.

Golden Gate-bron

San Francisco

När man tänker svensk förort eller mindre stad, föreställer man sig en plats som ändå sjuder av liv och att man snabbt kan ta sig till olika ställen per fot eller kommunalt. Detta gäller inte i den delen av USA där jag var. För att ta sig någonstans behöver man en bil, något som begränsade mig i vissa fall. Men som sagt, amerikanare älskar att ställa upp och det fanns nästan alltid någon som var beredd att skjutsa hem en.

Att ta sig in till San Francisco var en resa på ca en timmes tågfärd. När man väl var där uppe, var man mitt i smeten och alla dess konstigheter. Första gången jag for upp till San Francisco hamnade jag mitt i ”Love Fest”, en slags parad för kärleken, mer eller mindre som Pride. Fantastisk känsla att stå mitt emellan alla färgglada människor, i ett myller av nakenhet, färg och smått bisarra inslag – San Francisco i ett nötskal.

Alla härliga människor

Skolan och studierna kommer i skymundan när man tänker på alla de människor jag träffat och bekantskaper jag skapat. Amerikanare är väldigt vänliga och givmilda, något som man ganska snabbt lär sig att uppskatta. Livet på skolan blir på så vis ganska mycket enklare, folk är väldigt öppna och blir otroligt nyfikna när man nämner att man är från Sverige eller Europa.

Det är väldigt tungt att skiljas från de närmaste, särskilt när man har kommit närmare varandra de senaste veckorna. Men det är inte med överdrivet tungt hjärta som jag åker hem, vetskapen om att jag alltid kommer ha vännerna kvar och att flyg inte är fruktansvärt dyrt längre gör att det hela känns mycket lättare.

Vi har sagt att det är inte ”good-bye” utan ”see you later”.

Kom ihåg – det går fort! Mycket fort.

Jag kom på mig själv att många gånger gå omkring och småle för att jag precis upptäckt att jag faktiskt inte var hemma. Jag gjorde något nytt, försvann och gjorde något helt annorlunda. Men jag upptäckte också att det är likadant i andra länder. Vardagen följer nästan samma mönster och fungerar praktiskt taget likadant. Man lever fortfarande efter sina gamla vanor, men man är inte hemma. Man har provat något nytt. Det må ha varit relativt likt mitt gamla ekorrliv, men jag har åtminstone kollat läget, tittat efter om gräset var grönare på andra sidan.

// Malin Nerby

Per Liestam

Previous Marketing Manager