Raka steg bakom kameran för en framgångsrik karriär i Hollywood!
New York Film Academy har campus i både New York och Los Angeles och har dessutom förgrenat sig till Australien. Du kan alltså studera på en fantastisk filmskola på flera olika platser i världen. Alumnistudenten Furaha Bayibsa studerade One Year Filmmaking på NYFA i Los Angeles och har efter sin examen tagit starka tag om sin framtid och satsat på rollen som författare, regissör och producent till både kort- och långfilmer. Hennes senaste filmer Caminante, Caminante: La Leyenda del Huay Chivo och 1989 har hon arbetat med tillsammans med andra tidigare NYFA-studenter och inspirationen för filmerna har legat nära till henne själv. Ta del av hennes intervju nedan eller läs hela intervjun med NYFA här.
Hur kom det sig att du valde NYFA och programmet One Year Filmmaking?
Jag har alltid varit helt besatt av TV och filmer, det är typ lite av en kliché eftersom varje filmskapare säger det men det stämmer verkligen (haha!) Filmer och TV var det enda jag pratade om, på jobbet reagerade folk med att säga att jag skulle hålla käften. Mina vänner blev upprörda eftersom varje fredagskväll ockuperades av ”Shonda Rhimes TGIT.” Det hela slutade i att min mamma sa ”Okej Furaha, det är dags att välja skolan eftersom du inte kan sitta hemma och titta på film hela tiden,” och jag bara ”Okej, jag ska studera på filmskolan i LA då.” Det var en obehaglig tystnad först, men sen sa hon bara ”Okej” och fyra månader senare fick jag mitt Acceptance Letter från New York Film Academy och flyttade sedan till Los Angeles och studerade och på den vägen är det.
Var kommer inspirationen till filmproduktion och processen att skriva ett filmmanus från?
Ända sedan jag varit liten har Shonda Rhimes varit en inspirationskälla. Jag insåg under min utbildning att jag kunde använda film som ett verktyg för att tala om riktigt intensiva saker och inte göra det till en föreläsning. Det var så tanken kring 1989 kom fram, jag bestämde mig för att göra en film om våldtäkt. Filmen är fokuserad kring ett par där de diskuterar våldtäkter lite ”casually” som par gör hela tiden, eller i Sverige åtminstone. Mycket av inspirationen kom från en konversation jag hade med en kille som berättade för mig om hur han blev sexuellt trakasserad av en annan man en natt. Det här var något som han aldrig berättade för någon för att han var generad, men det tog hårt på honom efter den natten. Det gjorde mig otroligt irriterad, för sånt här händer hela tiden, så varför skulle han bli generad! I filmen 1989 har jag satt paret i en situation när de tittar på en nyhetssändning om ett våldtäktsoffer som dödade sin angripare och sedan dömdes. Efter nyhetssändningen fortsätter filmen med att mannen är upprörd och hans flickvän förstår inte varför. Jag kan verkligen rekommendera den!
Till filmen Caminante, Caminante: La Leyenda del Huay Chivo arbetade jag med en av mina närmaste vänner, Luis Quijano som jag träffade under min utbildning på NYFA. Luis är besatt av skräckfilmer och är från Mexiko så han ville göra filmen på spanska. När han var yngre var han missionär i Mexiko och han växte upp med att höra många folksagor om monster i skogen. ”Huay Chivo” är en Mayansk legend om ett halvmonster/halvt människa med riktigt obehagliga ögon. Luis ville verkligen att det skulle vara så autentiskt som möjligt så tillsammans med vår vän och filmfotograf Andrii Lantukh gick vi bokstavligen in med allt vi hade för att få liv i legenden. Jag producerade det tillsammans med Luis och det var den verkligaste upplevelsen jag någonsin haft som filmskapare. Luis är fantastisk på vad han gör, Andrii också och tillsammans gör vi det till en film också. Så roligt!
Vad är ditt framgångsrecept för att producera filmer?
Till en början var det mest så att jag fick meddelanden från kompisar och bekanta där de typ skrev ”Hej Furaha, jag har en vän som behöver hjälp … är du ledig?” Det är bokstavligen hur det det gick till i början. Mycket har varit grundat i att jag varit snäll och haft tid och sagt ja till nästan allt och alla. Då antar jag att det spred sig och gick ut till alla att jag producerade filmer och kunde skaffa fram pengar, någonstans där började jag inse att jag kanske skulle hitta en bättre strategi för mitt jobb!
Jag var tvungen att gå tillbaka och tänka, ”Okej Furaha, varför är du här? Eftersom jag älskar storytelling, inte att producera.” Numera ber jag om tre saker innan jag ens bestämmer för ett möte; manus, cast & crew och budget. Manus för att se om jag behöver hjälpa dem att utveckla det lite mer, budgeten blir lite en förteckning på vad de vill ha för filmen och hur mycket pengar de har på egen hand hittills. Sedan läser jag manuset, bryter ner det i mitt huvud, kontrollerar budgeten, söker på alla i cast & crew. Jag tar anteckningar och sedan bokar jag in ett möte. Även om materialet är platt träffar jag dem, ibland har de ingen aning om vad de pratar om men ibland är de så härliga individer och då fattar jag direkt tycke för dem. Ibland bestämmer jag mig därför för att arbeta med dem ändå och hjälper dem med bokstavligen allt – håller dem i handen i varje steg tills de inte behöver mig längre. Regissörens passion är det som får mig att vilja jobba tillsammans! Historien är viktigare för mig än manuset, jag ber dem alltid berätta om historien och om jag kan känna att de älskar filmskapande lika mycket som mig i det mötet så är det värt att satsa på. Det blir också väldigt viktigt att jag kan skratta med dem! Processen låter strikt, men de jag har arbetat med har uppskattat min rakhet och arbetsetik, så det måste finnas något jag gör rätt.
Vad arbetar du med just nu?
Just nu arbetar jag bara med ett projekt. Jag har skrivit två långfilmer som jag ska regissera eller sälja eller göra något med i framtiden, har inte helt bestämt mig ännu. Men just nu skriver jag en svensk långfilm som än så länge heter Silver Wedding. Jag vill att den ska vara den första Feature Film jag regisserar. Målet är att filma den i Sverige tillsammans med mina två favoritfilmskapare från LA när allt är klart och passar in i scheman och så. Sedan finns det en annan film som jag producerar för min vän. En romantisk komedi, men den står stilla just nu eftersom våra investerare fortfarande väntar på det slutliga utkastet. Så det blir också roligt! Men det här är så industrin kring film och filmskapande fungerar, du vet aldrig helt säkert! Kanske Shonda Rhimes ringer mig imorgon och vill lägga mig till How to Get Away with Murder, vem vet egentligen?
Vad har du lärt dig genom din utbildning på NYFA om filmskapandet?
Ingenting…Skämtar bara! För mycket att berätta kunna få med allt här! Men det fanns några saker som jag kommer ihåg från min utbildning som jag alltid kommer att bära med mig. Kurserna Film Art och Critical Film främst då vi var tvungna att läsa och studera hela historien, från filmens början till idag.
Jag var en av de studenter som faktiskt läste alla kapitel, tog anteckningar, tittade på alla filmer, förberedda studiefrågor och allt som kommer med studerandet. Nej, jag är inte generad och ja mina klasskamrater tyckte att jag var lite mycket men nu vet jag så mycket mer kring alla de småsaker som folk kanske inte pratar om längre. Böckerna handlar exempelvis om hur tidigare filmskapare tänkte och hur de experimenterade med film, vilka hinder de mötte och hur de övervunnit dem. Hur mycket de arbetade och kämpade för att tänkta outsite the box och nå sina mål. Jag var också en av de lyckliga som hade Gil McDonald som min screenwriting-lärare, han lärde mig allt jag vet om att skriva. Den viktigaste delen var att vi skulle visa och inte berätta, viktigast av allt var att inte skriva vad karaktären tänker eller känner, men istället bara beskriva handlingar. Det har varit det som räddat mig!
Mina föreläsare och instruktörer Joe Burke, Nick Sivakumaran och David Armstrong lärde mig allt annat jag vet om filmskapande. Alla dessa klasser har verkligen lärt mig att vi är alla konstnärer som målar på en blank duk, vi behöver bara låta fantasin löpa fritt. De lärde mig att film är där det omöjliga sker, där det inte finns några begränsningar, man måste bara göra vad som krävs för att förmedla det. Kanske är det därför jag är det jag är idag, för att jag aldrig låtit något stoppa min kreativitet. Mina instruktörer lärde mig det. Nu lär jag dig det. Varsågod!
Vad för råd skulle du ge studenter som är intresserade av att studera på NYFA?
För det första, läs svaret på min tidigare fråga och om du studerar på LA:s campus, hitta de lärare jag nämnde och ta tillvara på deras kunskap. De kommer att förändra ditt liv, jag lovar! För det andra: vi är alla olika, så jämför inte dig med en annan skapare! Det är lättare sagt än gjort jag vet, men jag lovar att alla går igenom egna svårigheter och bara för att någon kan tyckas vara bättre än dig, lägg dig inte i det för du har verkligen ingen aning vad de var tvungna att gå igenom för att komma dit de är idag.
So what, om någon i din klass är en bättre författare än du? Läs mer manus från filmer du tycker om och lära dig mer om hantverket kring Screen Writing och bli lika bra som dem. Om någon i klassen regisserade en bra film och du är lite svartsjuk? Prata med personen och fråga om de saker du gillade med filmen, hur de kom på det, hur gick deras process till? Googla dina regissörerna för filmer du gillar och läs på om vad de gjort. Bryt ner olika filmer du tycker om i smådelar för att förstå dem bättre.
Vem som helst kan titta på tre filmer om dagen, men du måste sätta dig in i processen bakom kulisserna för att förstå skapandeprocessen och växa i din roll. Glöm inte att vara snäll! Inte bara gentemot dina klasskamrater och dina lärare men mot dig själv också. Alla är människor som du med känslor. Lita på mig på den här – var alltid snäll!
När du väl är på plats på NYFA, be om broschyrer till olika klubbar och gå med i en av dem! Om det inte finns någon klubb du gillar på NYFA, skapa en själv. Nej, det är inte så tidskrävande som du tror, eller så lame. NYFA har resurser för att göra din vistelse på skolan fantastisk med sina studentledda klubbar och som grundare och tidigare ansvarig över en av NYFA’s häftigaste klubbar vill jag bara säga att det var blan det bästa jag gjort! Jag vet vad jag pratar om, gå med i en klubb! Jag skulle rekommendera den afrikanskamerikanska (ABA) Film Society på LA Campus om du är där. Jag har hört väldigt bra saker om dem!
